Gone with the...

Dagen är kommen och den är borta. Känns som rätt beslut, jag höll iaf mitt löfte om att sen när jag får mitt första riktiga jobb ska den bort. Känns inte allt vemodigt, rätt skönt. Sista åren var den bara där, en del av mig, utan av någon speciell anledning tror jag..
5,5 år satt den där.. på tungan.. minns dagen så väl... eftermiddagen efter någon tenta, jag o Sara gick i stan o väntade in tiden så gick jag in på East street och fick smycket på tungan, den va fin, svullen.. MKT svullen i flera dar, jag levde på nyponsoppa o glass!! GOTT. Redovisningen dan efter var lite knasig.. svårt o få ut klara ord. Bestämde mig att jag har den tills den dagen jag blir såpass vuxen att jag får ett vettigt jobb. Sen satt den där som en mirjig sak. I flera år..

Kommit på mig själv flera gånger under senaste tiden att reagera på andra som har tungpiercing.. att vad... fult(!). Hmm, men reflekterade inte mer över min, den var ju bara där som alltid, tänkte nog inte ens på att jag hade en.. Jag trivs me min tunga som den varit idag.. rätt skönt att bli sådär vanlig tråkig igen.. *flin*