Min lilla underbara flicka, underbaraste och mest fantastiska. Hur ska jag klara av att börja jobba imorgon och skiljas från dig efter att ha spenderat både dag och natt med dig i över 10 månader? Och 9 månader i magen förstås. Du och jag är ju vi, du har aldrig varit isär från mig förutom kortare stunder. Kommer du att klara dig? Kommer JAG att klara mig? Tänk om jag inte kan andas utan dig i min närhet? Usch så jobbigt, men ett måste. Det glädjer mig dock att du får vara med din fantastiske pappa (och din storebror), världens bästa, han gör allt för dig och kommer ta väl hand om dig. Du sover gott i din säng nu och jag skulle så gärna vilja ta upp dig och krama om dig nu men jag hoppas du vaknar inatt så jag får ta upp dig, lägga dig bredvid mig i sängen och hålla om dig. Godnatt så länge.. Finast i världen.