Min lilla underbara flicka, underbaraste och mest fantastiska. Hur ska jag klara av att börja jobba imorgon och skiljas från dig efter att ha spenderat både dag och natt med dig i över 10 månader? Och 9 månader i magen förstås. Du och jag är ju vi, du har aldrig varit isär från mig förutom kortare stunder. Kommer du att klara dig? Kommer JAG att klara mig? Tänk om jag inte kan andas utan dig i min närhet? Usch så jobbigt, men ett måste. Det glädjer mig dock att du får vara med din fantastiske pappa (och din storebror), världens bästa, han gör allt för dig och kommer ta väl hand om dig. Du sover gott i din säng nu och jag skulle så gärna vilja ta upp dig och krama om dig nu men jag hoppas du vaknar inatt så jag får ta upp dig, lägga dig bredvid mig i sängen och hålla om dig. Godnatt så länge.. Finast i världen.
2 kommentarer:
Åh Mirja va vackert du skriver. Blev alldeles rörd till tårar här. Förstår att det känns tungt att behöva lämna sitt älskade barn hemma men som du skriver så har hon ju världens bästa pappa som nu ska ta över hemma. Det kommer bli jättebra ska du se. De här stunderna är ju alltid jobbiga oavsett ålder på barnet. Vet själv känslan när jag skulle börja jobba när Wille va liten. Därför jag blev så rörd av det du skrev.. känner ju igen alla dessa känslor så väl.
Nu har du snart jobbat din första dag och allt kommer säkert kännas mycket lättare..Nyfiken på att få höra hur din första dag varit. Kram Maria
Hormonstinn som man är så blev jag rörd till tårar av dessa ord. Jag minns så väl när jag började jobba efter att ha varit hemma med Ella i 13 månader. Förstår precis hur du känner dig vännen! Det är jobbigt i början men det blir bättre! Hoppas att fin första dag var toppen! Kram Malin
Skicka en kommentar