Jag sov ganska oroligt sista natten hemma, jag var så nervös, spänd och förväntansfull inför kommande dag. Kl. 5:30 ringde klockan och jag duschade av mig med bakteriedödande medel inför op enligt anvisning. Vid halv sju hämtade mamma upp mig och Niklas och skjutsade oss till Östra sjukhuset och sedan gick vi upp på BB-avdelningen och togs emot av en barnmorska som sa att den BM som skulle ta hand om oss inte skulle inkomma förrän kl 8:30. Så vi satte oss och läste dagens GP och Metro i en förlossningssal och väntade. Helena kom in strax innan 9 och jag fick kortfattad info om dagen. Jag fick byta om till stor vit sjukhusrock och långa sexiga knästrumpor som korvade sig bara man rörde på tårna. Niklas fick blåa operationskläder i storlek STOR, han drunknade nästan i dem (fasen att jag missade fota detta). Jag fick en kanyl i handen med dropp. Helena bad oss vänta och skulle komma tillbaka när operationsläkarna var redo. 10:15 kom två läkare och presenterade sig och berättade att de skulle operera mig, de klämde på magen och frågade om mitt välmående. Jag rullades in till operationssalen bredvid. Jag fick hälsa på minst 10 personer som skulle medverka på operationen. Nu var jag väldigt nervös, så otroligt konstig känsla att veta att nu snart föds bebis. De satte på mig elektroder, en automatisk blodtrycksmätare, en till kanyl i höger arm (extra nål där kunde medicinera om den på vänster arm skulle paja), en syrgasslang och till sist var det dags för spinal. Jag fick sätta mig upp på britsen. Själva sticket gjorde inte så ont, men det var läskigt när de sköt in bedövningen. Det ilade ner i ryggen och benen. Det kändes som elektriska stötar. Usch så nervös jag var nu. Att få ryggmärgsbedövning är en jättekonstig upplevelse. Man förlorar inte känseln, men man känner ingen smärta och känner varken värme eller kyla. Jag fick hjälp att lägga mig ner på britsen igen. Sedan lutade de britsen lite åt sidan, tydligen skulle man ligga lite snett. Bedövningen tog snabbt och efter några minuter kunde jag inte röra benen längre. De testade att den tagit genom att nypa mig och fråga om jag kände kyla eller värme, men jag kunde inte känna något annat än beröringen. Ganska snart fick jag ett blocktrycksfall, något som tydligen är vanligt vid ryggmärgsbedövning. Men narkosläkaren gav mig en spruta och blodtrycket gick upp med en gång.
De rakade magen, tvättade med sprit, satte in urinkatetern (gjorde inte ont pga spinalen) och packade in mig i plast. En skyddsskärm spändes upp precis nedanför brösten och Niklas och narkosläkaren tog plats bredvid mitt huvud. Sedan satte operationen igång, klockan var 11:05.
Det kändes lite obehagligt när de började dra i magen. Jag lät dem hålla på och småsnackade med BM, narkosläkaren och Niklas. Jag hade fått förklarat för mig att ett andra kejsarsnitt skulle ta något längre tid då man gick in och skar genom gamla ärren. Plötsligt kände jag ett tryck med efterföljande lättnad i magen och sekunden efter hörde jag babyskrik. Åhh! Min bebis! Jag slutade på tvärt samtalet med narkosläkaren (som handlade om Stockholm och att han var född och uppvuxen där) och istället blev jag helt tårögd, överväldigad av lyckokänslor, låg där och snyftade och fick inte fram ett ord. Bebisen las på mitt bröst, det var trångt, jag kunde inte hålla om henne eftersom mina armar låg utsträckta åt sidorna (de var fulla av nålar för medicinering och apparater), men jag låg där och tittade på bebisen och undrade om det verkligen var en tjej vi fått (vilket de på rutin UL iaf sa att det var). BM visade upp henne och visst var det en flicka! Åhh! Hon var helt klibbig av fosterfett och hade mörkt hår. Hon var otroligt vacker, väldigt lik Silas när han var nyfödd. Efter en stund gick BM, Niklas och bebis till rummet intill för att klippa navelsträngen samt göra apgartest mm, 9-10-10. Jag låg där och de hade börjat att sy ihop mig. Jag fortsatte småprata lite med folk bredvid mig men hade tankarna på helt annat håll, lyckan att ha fått en liten söt dotter. Jag var så lättad av att allt var bra med henne. De höll på och sydde och donade där bakom skynket en bra stund och narkosläkaren hade hela tiden koll på mina värden. Kl 12:07 var de klara, kl 12:22 satt även förband på.
Sedan togs jag ner till uppvaket. Jag fick värktabletter, en isglass, de tog blodtryck och hade uppsikt hur bedövningen släppte. Kl 13:20 kunde jag röra benen och jag blev rullad upp på BB-avdelningen. Jag mådde bra, men var otroligt hungrig då jag inte fått äta något sedan kvällen innan. Snart fick vi en bricka med mat, åh så gott. Sedan skickade jag ett sms till familj och vänner, skrev en liten hälsning på facebook, och grattis-sms:en började välla in, åh vad glad och stolt man kände sig, och världens lyckligaste. På kvällen fick vi kvällsfikat på en silverbricka med en fin blombukett på. Så söt! Silverbrickan fick vi aldrig i Danderyd när Silas föddes (utan Niklas fick bara en macka på uppvaket när jag inte fick äta än) så det var underbart att uppleva silverbrickan denna gång. Jag ville även försöka resa mig upp med hjälp av barnmorskan Barbro, på kvällen, det gick jättebra även fast det gjorde lite ont att böja sig upp men med små steg gick det bra att gå på toa samt gå tillbaka till sängen. Jag kände mig otroligt nöjd med min prestation. Morgonen efter, 24 timmar efter snittet, tog de bort min kateter och den sista nålen de hade sparat på höger arm (där jag fick antibiotika första dygnet). Nu kände jag mig fri, duschade, tog på mig egna kläder och såg sedan fram emot eftermiddagen när Silas med mormor och morfar skulle komma på besök.
Oj vilken känslostorm när jag fick se fina lilla Silas där nere på cafeterian, lillen som nu blivit en storebror. SOM jag saknat honom!! Han sprang och busade mest runt där, brydde sig inte nämnvärt av sin nya lillasyster, men när de sedan skulle åka hem igen gav han lillasyster flera pussar, så lite intressant måste hon ha varit.
Pappamys 1 dygn gammal!
Dagen efter kl 11 tog de PKU-testet på bebisen samt att en barnläkare tog en titt på henne och allt var bara finemang. Jag mådde också bra och vi valde att åka hem redan efter 2 dygn. Mamma och Silas hämtade upp oss och åååh vad underbart att få komma hem och bli en familj på fyra.
