sommar

Semestertider överallt. Lugnt i trafiken på väg till jobbet, telefonen ringer 3 ggr på en dag (mot i vanliga 300), mailbox där jag hinner beta av varje mail som inkommer samma minut (inga röda mail alls i inkorgen nu vilket är en bragd enligt mig). Massa öde datorplatser på jobbet oxå.. måste sitta här och lyssna på min ipod så jag inte blir helt knäpp. Sitter på hemsidor och planerar hur jag ska gå vidare med allt det där med M. Handräckning, betalningsföreläggande, verkställighet, hjälpande samtal med fogden.. Vill mest få allt dokumenterat med en myndighet på min sida. Brorsan är stenhård (samt mina vänner) med att jag måste göra det och sen sälja allt som är M:s hemma hos mig. Själv har jag mest väntat på att han kanske har vett nog att höra av sig efter brevet jag skickade och allt men får väl inse att han är inte är mer människa än det han bevisat. SÅ ruttet! Mår bara illa när jag tänker på allt. Börjar känna en aningens avsmak för även föräldrarna i fråga (jag var verkligen helt övertygad om att de, om någon, var de mest rättvisaste människorna) som inte ens kan erbjuda sig för att hjälpa sin egen son med hans problem. Får nog ringa och fråga rakt ut någon dag, hur de tänker liksom, hur de egentligen mår. Jag hade inte mått bra om jag varit dom iaf. Kan ju inte kännas som de dragit vinstlotten direkt.. fast, någonstans härstammar ju M:s personlighet ifrån så.. får analysera vidare. Hade behövt prata med någon riktig personlighetsanalytiker egentligen. Någon som kan tipsa om någon?