Inatt vaknade Silas till vid kl 24 och gallskrek och gick inte att få tyst med hjälp av att vagga sängen, det enda han ville var att komma upp och få lägga sig hos mig.. yeah right! Nä, inte denna gång grabben, nu kände jag mig tuff och vägrade ta upp honom, istället hittade jag en napp i hans byrålåda som jag stoppade i munnen på honom. Hejvilt började han suga och suga (trodde väl att han äntligen kommit till mammas bröst) men sekunden efter med en kraft spotta ut skiten och börja skrika ÄNNU mer! Nä, jag gav fortfarande inte upp utan förklarade att det här är det enda han kommer att få suga på inatt. Så provade vi igen och den stannade i munnen, såg ganska bra ut, han såg lite fundersam ut men fortsatte suga.. helt okej alltså. Jag väntade på att den skulle flyga ut igen men nej, såg däremot att ögonlocken blev tyngre och tyngre och huvudet föll mot sidan, herrejesus - han somnade - på en sekund typ! 4 timmar i ett sträck sov han och jag var rätt nöjd! Ikväll provade vi igen. Tystnade med en gång när han fick nappen i munnen slocknade på någon minut! Vilken enkel nattning! Kl 23 brukar han vakna för välling och sen resten av nattens eventuella vaknanden (helst vill jag ju såklart att han ska sova hela natten i ett sträck såklart) ska vi klara av genom nappen är det bestämt.
En envis 5 månaders nappstrejk kanske är över? Vore ju rätt skönt om han kunde lämna mig ifred om nätterna nu.. Låter kanske knasigt att vänja en 7 månaders vid napp, men eftersom Silas verkar ha ett stort sugbehov för att kunna slumra in ser jag hellre att han kan få tryggheten via nappen än att jag alltid måste finnas där vid nattningen. Fighten vid eventuell nappavvänjning om ett par år får jag ta då! Varför oroa sig för det nu?
Denna gröna runda Bambino-napp funkade!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar