onsdag, mars 14, 2007

here we go

Vet inte alls var jag ska börja eg. Känns som en hel jäkla hollywoodfilm (en kass en). Under min finlandsvistelse hade M iaf tagit mina köksmöbler samt tömt lägenheten på alla sina egna saker.. även min förlovningsring. Han skulle aldrig återvända (äntligen), men han lämnade dock ej sina nycklar vilket medförde till låsbyte. Han lovade lämna checken på XX-antal tusen som han var skyldig mig men jag hittade den inte (givetvis då det visade sig att den aldrig ens existerat) och martin bortförklarade sig att den hamnat i skåne med alla räkningarna. Aja. I måndags ringde jag hans pappa och frågade om han skrivit ut en check till mig via martin. Pappan hade ingen aning... han blev chockad över allt jag berättade om möblerna och ringen som var borta samt lögnen och checken. Jag har haft onda aningar om att M hemlighethållit något om sitt jobb oxå och jag ringde hans chef imorse... det visade sig att M inte jobbat på sitt jobb (vilket han ända tills i måndags påstod sig jobba på) sen september. KILLEN HAR GÅTT UTAN JOBB SENS SEPT?! Ytterligare en ny chock. chockar chockar chockar! Men ändå klarnade allt jag känt på mig som inte stämt!
Jag har levt med en kille som levt i en vardag som han totalt diktat upp under minst ett halvår. Lånade honom alldeles för mkt pengar och tacket för allt är att han avslutade med att sno mina köksmöbler vilket han förklarade med att hans bror ville köpa loss. Detta visade sig heller inte stämma utan M hade sålt mina köksmöbler på annat sätt. Snabba pengar för att ha bensinpengar ner till skåne antagligen..
Jag är mållös fortfarande. Tack Jenni, Ann-Sofi, Lotta, Karin, Maria, mamma, pappa, bröder, Heidi, T och några till som lyssnat på mig och brytt sig om att fråga hur det är och hur jag klarar mig, låtit mig älta saker fram och tillbaka samt hjälpt mig på andra sätt att klara av dessa tunga dagar. Ni är mina änglar..utan er hade jag inte gjort hälften av allt det nödvändiga praktiska (bytt lås, fixat nytt köksbord, kontaktat skatteverket, spärrat "hans" mobil, ringt hans chef & pappa etc.). Jag hade nog mest suttit hemma och undrat hur jag hamnat i en sån här absurd situation...

4 kommentarer:

trams sa...

Jösses vilken otroligt sjuk sörja du hamnat i, eller kanske nu tagit dig ur. Vilken tur att det tog slut mellan er... om man ser på det så här i efterhand. Tur att du är stark tjejen! Kram!

Mirja sa...

Tack Eva! Med mig är det ingen fara. Jag kommer klara mig och komma ännu starkare ur detta sen. Är glad att jag har så bra människor runt mig nu, tack vare de klarar man av allt. Kram!

Linnéa sa...

herregud, det var det värsta jag hört på länge. trodde inte sånt fanns! men det läskigaste är att charaden kan pågå så länge och att han kan utnyttja och lura nån han påstått sig älska. bra att du tog dig därifrån!!!!!!!

Mirja sa...

Linnéa: visst är det en bisarr historia ja. Men han är ju sjuk.. Jag får bara försöka att lära mig av detta och komma vidare så fort som möjligt!