dagen innan

Silas sover sin förmiddagslur. Jag sitter här och dricker min morgonkaffe och njuter av lugnet och har blivit lite smånervös inför morgondagens kirurgiska ingrepp på Huddinge sjukhus. Dagen har äntligen anlänt då de ska laga min spruckna trumhinna. Minns ni egentligen hur länge jag haft det förbaskade hålet nu? Jag började väl få problem redan i början av graviditeten (1,5 år sen!!!), fick en långvarig infektion i örat vilket aldrig ville läka. Till slut så irriterade det trumhinnan så hårt att vid en spolning av örat gick den sönder. Fy fan! Sen blev infektionen tillfälligt lite bättre då örat kunde luftas inifrån örat iomed hålet, så det var väl iofs lite tack vare hålet som det blev bra, MEN pga hålet blir det jättekänsligt för bakterier och eftersom jag var så dålig med att skydda örat vid bad och dusch så gick jag ständigt med återkommande infektioner och rinnande öra. Så jäkla B! Såhär har jag iaf gått i runt ett år nu, väntat på att hålet ska läka, massa spring till öronläkare. Innan sommar nu fick jag äntligen komma till öronspecialisten i Huddinge och de beslutade ju snabbt att det måste opereras. Så sagt och gjort. Imorgon är det dags! Önska mig lycka till! Jag är sjukt nervös!