sagan om nappen

Den var inte särskilt lång och inte alltför intensiv. Vi introducerade nappen vid 2 veckors ålder. Det var mest jag som tryckte den i munnen på Silas när han hade ätit och ville snutta vidare. Han var väl inte alltför entusiastisk själv men sög ändå, vi provade med alla olika sorter, bara ESKA som funkade, i några veckor. Men ganska så precis vid 2 månaders ålder sa han skarpt ifrån, spottade ut den med världens kraft när han fick platstutten i munnen, och skrek - och ville bara ha tutte! Han ville INTE ha napp! Idag plockade jag här hemma och samlade alla napparna i en påse som jag la i lådan med hans urvuxna kläder. Nu ska han slippa dom för gott. Det är iofs lika bra. Han somnar ju gott utan bröstet nuförtiden och då vore det ju bara höjden av idioti att nu vänja honom att sova med napp istället. Vi kommer ju att slippa allt meck med att leta, köpa, koka och senare sen avvänja honom från nappar. En liten saga om Silas och nappen som aldrig hittade varann! Enligt mig ett lyckligt slut ändå.